En Chans

17:46 Edit This 0 Comments »
Jag är fortfarande ganska ledsen över hela händelsen med nejet från East Anglia… Jag vet att det är över 1,000 kandidater som söker till programmet vare år. Alla har topp betyg, är supersmart, duktiga och så klart hjälper barn i Afrika när dem har tid. Jag kanske inte är den bästa kandidaten men jag trodde jag hade en chans. En chans att visa att betyg inte är allt och det handlar om att ha den ”rätta personligheten”. Man behöver inte bara va smart. Om man är snäll, är en bra vän och är en bra person så kan igen stoppa en. Till och med om det finns dåliga personer. Hur dum kan man vara?

It is not the end of the world if you don’t succeed at once... Keep fighting and there will be hope – Anki

Det säg jag till mig själv när jag skriv på papperna att göra resists och skickade iväg ucas en gång till. Allt jobb med reference letter and personal statement som jag skriv om ett tusentals gånger. Men hur kan jag vara positiv nu? Snart kommer mer nej från Keele, Sheffield och Manchester. Vad gör jag då? Jag har inte mycket pengar, inte ett jobb och snart igen framtid. Vad göra jag då? Hur ska det här gå? Ush… helst vill jag inte tänka på saken. Det finns så mycket jag skulle vill göra, så mycket jag vill ändra på, så mycket jag vill ge… och jag kanske inte för en chans. Nja ush! Jag vill forsvinna! Det är val lika bra att ge upp min dröm och byta karriär?
Varför får jag igen chans?

0 comments:

Post a Comment

Newer Post
Older Post